Gården Ingaryd utanför Jönköping, där häradsrätten höll sina
förhandlingar om Attarpsmorden. Litografi av JC Boklund.
Så snart länsman Agelii övertygat sig om att Hedda Thorman och Wilhelm Ekwall utfört förgiftningarna händer saker och ting snabbt. Doktor Sköldberg undersöker Hedda för att se om hon varit gravid. Han gör bara en utvärtes besiktning av magen men är säker på sin sak: den lätta rynkigheten i huden visar att buken varit rejält utspänd. Troligen har hon varit gravid i upp till sjätte månaden – och det kan inte uteslutas att barnet fötts levande. På direkt fråga svarar Hedda undvikande. Det räcker för att hon ska arresteras och föras till slottshäktet i Jönköping, misstänkt för barnamord.
Jönköpings slott, Bild ur Dahlberg, Erik: ”Suecia Antiqua et Hodierna”
Jönköpings slott var egentligen bara en ruin; själva slottet hade brunnit ner 1737 och allt som återstod var fästningsvallarna av kullersten. Innanför murarna hade några byggnader uppförts varav en inrymde fängelset. Hedda fick sitta ensam i en liten och mörk cell. De enda besökarna var slottspastorn och hennes far, torparen Magnus Thorman. Han gjorde sitt bästa för att stötta dottern men hade jordbruket att sköta och kunde bara komma dit ibland.
Rättegång på Ingaryd
Den 20 juni 1845 inleddes rannsakningen i häradsrätten, som höll sina sessioner på gården Ingaryd i Rogberga socken utanför Jönköping. Vid ett långt bord längst fram i en stor sal satt tolv nämndemän samt rättens ordförande, häradshövding Arvid Ribbing. En rättegång vid den här tiden var på många sätt en enmansshow, där domaren skötte utfrågningen av anklagade och vittnen. Dessa fick stå framför ett skrank och svara på frågor. Endast i undantagsfall erbjöds en stol att sitta på.
Mängder av åskådare trängs för att få en skymt av 21-åriga Hedda Thorman när hon förs in av en fångvaktare. Ett ögonvittne beskriver ”en kvinnogestalt i grov bonddräkt, men med anletsdrag så fina och hy så skär, att man skulle ha trott sig se ett minderårigt barn, därest ej kroppens storlek och lidandets uttryck i anletsdragen antytt ett annat förhållande”. Ribbing inleder förhöret:
– Erkänner du att du varit havande och fördrivit fostret?
– Nej, jag har aldrig varit rådd med barn.
Ett sorl går genom åhörarbänken. Alla vet ju att Hedda plötsligt smalnat av efter palmsöndagen – vågar hon stå där och ljuga för domaren? Snart får man dock annat att tänka på när förhöret går över på förgiftningarna och händelserna den 5 juni. En parad av vittnen träder fram och redogör för vad de sett och hört. Det blir en lång dag som lämnar efter sig många frågetecken. Det enda rätten kan enas om är att Maja Stina Forsberg och Per Ludvig Ekwall inte själva berövat sig livet. De kan nu begravas i vigd jord på Bankeryds kyrkogård.
Flicka i blå sjalett, troligen Hedda Thorman.
Målning av JF Höckert.
Hedda bryter ihop
Isoleringen i den dystra häktescellen gör att Hedda Thormans mentala styrka börjar ge vika. Vid nästa rannsakning, den 14 juli, erkänner hon gråtande att hon varit gravid och fått värkar natten till palmsöndagen. Hon hade gått upp och smugit iväg till ladugården, med fru Ekwalls kappa som skydd mot kylan. Stående vid kanten till gödselstaden, med kappan under sig, hade Hedda framfött ett barn som fallit med huvudet på kappan och varit vid liv – det rörde på sig men skrek inte. Hedda grävde ner barnet i gödselstacken med bara händerna. Efteråt tvättade hon sig vid ladugårdsbrunnen.
– Var du så stark att du orkade göra allt detta själv?
– Ja, för Skam hjälpte mig.
’Skam’ var ett annat ord för Satan själv – djävulen. Det går en rysning genom hela auditoriet. Kan detta hemska och ofattbara verkligen vara sant?
Rätten beslutar att gödselhögen på Attarp genast ska grävas upp. Under överinseende av Agelii tvingas Hedda själv utföra det makabra arbetet – men faller snart ihop av utmattning. Några karlar får slutföra uppgiften. De gräver ända till botten av gödselhögen utan att hitta något spädbarn.
En tid senare kommer en fångvaktare in till Hedda och berättar att Wilhelm Ekwall har bekänt allt. Det är en lögn: Wilhelm – som på mycket lösa grunder också blivit häktad – har konsekvent nekat till all inblandning i såväl förgiftningar som barnamord. För Hedda blir dock fångvaktarens falska påstående sista droppen. Morgonen därpå erkänner hon ”under särdeles ånger och ruelse” att hon på Wilhelms uppmaning dödat sitt nyfödda barn.
Maja Stina hade hjälpt till vid förlossningen och bevittnat barnets död, men efteråt varit ångerfull. Av rädsla för att hon skulle avslöja vad som hänt beslöt Hedda och Wilhelm att röja henne ur vägen. Wilhelm skaffade gift och gav det till Hedda. Den 5 juni smög hon in i köket och lade en del av giftet i pannan med färdiglagad spenat, samt återstoden i en mjölkbalja som stod på bordet. När Maja Stina och Per Ludvig blev sjuka fick Hedda beröm av Wilhelm för sin skicklighet. Han lovade också att de skulle gifta sig så snart det blev möjligt.
Varifrån kom arseniken?
Agelii och Ribbing var nöjda, en bekännelse fanns på plats och nu behövde man bara få fram bevis för att Wilhelm Ekwall haft arsenik i sin ägo. Enligt Hedda hade han köpt det vita giftet av en kringvandrande försäljare. Att sälja arsenik på det sättet var inte tillåtet men förekom ändå, eftersom många på landet ville ha det för att bekämpa råttor. Wilhelm nekade bestämt till att ha skaffat arsenik. Däremot kunde han inte neka till att i vittnens närvaro ha yttrat hur bra det skulle vara att ha ”lite vitt” att ge fadern. Då skulle ju Wilhelm få ärva och inte längre lida brist på pengar.
Den 4 augusti är det dags för den tredje rannsakningen i Attarpsmålet. Mot slutet av dagen får änkan Kajsa Olofsdotter på Oset nära Sjöåkra gå fram och vittna. Hon berättar att hon gett Gustaf Forsberg – den döda Maja Stinas bror – en bit arsenik av en ärtas storlek.
– Varför ville han ha arsenik? frågar Ribbing.
– Han sa att han skulle ta ur en fläck på en rock.
Ett sorl går genom salen. Folk vänder sig om i bänkarna, viskar sinsemellan. Nog för att man vet att arsenik – eller merkurium, som det oftast kallas – kan användas som husdjursmedicin och råttgift. Men att ta bort fläckar med? Det har då ingen hört talas om…
– Kalla in Gustaf Forsberg! befaller domaren.
——————————————————————————–
Hur kom det sig att Maja Stinas bror skaffade arsenik? Var han inblandad i förgiftningarna? Hur gick det för Hedda och Wilhelm?
Svaren finner du i boken Vitt gift – mordgåtan på Attarp 1845
Följ mig gärna på sociala medier:
Anna-Lena Berg 