Flosta herrgård 1916… och 2023
Att vara kvinna och adlig i början av 1800-talet var inte – som man skulle kunna tro – någon dans på rosor. Visserligen hade de flesta adelsdamer det bättre ställt än bondmoror och borgarfruar men deras tillvaro präglades samtidigt av strikta regler och stor ofrihet. En adlig flickas uppfostran hade ett enda mål: att förbereda för äktenskap och ansvar för hushållet på en stor herrgård. Ogifta adelsfröknar hänvisades till att flytta runt bland släktingar som sällskapsdamer och guvernanter. Några andra yrken accepterades inte.
Grevinnan Fredrique Cronhielm, från herrgården Flosta utanför Enköping, var på många sätt en ovanlig kvinna. Hon revolterade mot den snäva roll hon tilldelats och fann kärleken hos en man från en lägre samhällsklass. Men tiden var inte mogen för den sortens beteende och Fredriques uppror ledde inte till någon frihet utan till ett brant sluttande plan – en återvändsgränd som slutade i ond bråd död.
Porträtt som möjligen föreställer Fredrique Cronhielm. Okänd konstnär.
Uppväxten
Fredrique Cronhielm föddes den 24 mars 1786 på Bredsjö säteri i Järlåsa, Uppland. Hon var nummer sex av nio syskon födda i sin fars, greven och löjtnanten Henrik Christoffer Cronhielms, andra äktenskap med friherrinnan Ann-Cathrine Stromberg. Under några år arrenderade familjen olika herrgårdar men 1796 slog de sig ner på släktens arvegods, säteriet Flosta, beläget ett par kilometer norr om Altuna kyrka i Fjärdhundra församling.
Flostas herrgårdsbyggnad ser i princip likadan ut idag som på Fredriques tid, ett ganska ordinärt tvåvåningshus i trä utan flyglar. En bit bort ligger en mäktig källa som gett Flosta dess namn: ursprungligen stavades det Flodstad. Ett fotografi från början av 1900-talet visar några finklädda ungdomar som faktiskt gör en båtutfärd på vattnet:
Fredrique och hennes systrar Charlotte och Ulrika fick en konventionell uppfostran med guvernant och därefter några år i flickpension i Stockholm. De lärde sig spinna och sy, brodera med olika tekniker, läsa och skriva på franska samt att teckna lite grann. Syftet med utbildningen var som nämnts att göra flickorna attraktiva på äktenskapsmarknaden. Eftersom systrarna Cronhielm inte var förmögna behövde de kompensera för denna brist med andra talanger.
Möte med kärleken
I januari 1812 flyttade Fredrique till Västerås, där hon fått anställning som guvernant. Vid det laget var båda hennes föräldrar döda. Det var många syskon som skulle dela på arvet och eftersom Fredrique var kvinna stod hon under förmyndare och kunde inte själv bestämma över sin relativt lilla lott. Hon var nu 25 år – giftasvuxen sedan länge – men några friare syntes inte till.
Fredrique bestämde sig för att göra det bästa möjliga av situationen. Hennes namn och adliga titel imponerade på handlarna i staden och det var inga problem att få köpa på krita. Snart var hon rejält skuldsatt men fortsatte obekymrat att öda ut pengar på nöjen. Liksom många andra inom ätten Cronhielm af Flosta var Fredrique förtjust i starka drycker och tog gärna ett glas på Västerås’ krogar i sällskap som definitivt inte passade för en grevinna.
Folkmarknad i Västerås. Färglitografi efter oljemålning av Josef Wilhelm Wallander 1865.
I vimlet mötte hon Carl Lytken, en stilig 26-årig fiskare. De blev passionerat förälskade och Fredrique kastade all försiktighet överbord. Inom kort var hon gravid, en minst sagt problematisk situation. Att hon skulle få sin förmyndares tillstånd att gifta sig med Carl var ytterst osannolikt, ändå hoppades de på det. När sonen Carl Oscar August föddes i oktober 1812 infördes båda föräldrarna prydligt i kyrkboken, med noteringen ”som vill äkta modern” invid faderns namn:
Utstött ur societeten
De ogifta föräldrarna och deras nyfödde son flyttade ihop i en bostad i norra kvarteret. Det var givetvis en oerhörd skandal. Fredrique blev föremål för skvaller och illvilliga blickar. Ingen inom adeln ville ha med henne att göra. Fredrique beskrev senare sig själv som ”djupt nedsänkt i olyckan och föraktet”. Samtidigt visade hon prov på förvånansvärd karaktärsstyrka. Många andra i hennes situation hade säkert hellre valt att rymma fältet för att undkomma offentlig skam.
Att det var fråga om äkta kärlek mellan Fredrique Cronhielm och Carl Lytken råder det knappast några tvivel om. Men den omöjliga sociala situationen slet på förhållandet. Våren 1813 flyttade Carl hem till sin mor. Fredrique blev ensam med lille August. Hon var utfryst ur societeten och skuldsatt upp över öronen. Vad skulle hon nu ta sig till?
Främlingen
Lösningen på dilemmat uppenbarade sig i form av en utländsk officer, ryttmästare Eduard von Eisenberg. Varifrån han kom är oklart. Fredrique uppfattade honom som fransk men han var troligtvis schweizare eller tysk och hade deltagit i Napoleonkrigen. I Västerås försörjde han sig som lärare i matematik och franska. Han sade sig dock äga en förmögenhet i sitt hemland, som han skulle få kontroll över när kriget var slut.
Eduard von Eisenberg blev våldsamt förälskad i Fredrique Cronhielm. Han uppvaktade henne intensivt och friade, fullt medveten om att hon ett halvår tidigare fött ett utomäktenskapligt barn. Ätten Cronhielms huvudman – Fredriques halvbror Lars Fredrik – gav sitt bifall. Genom giftermålet med von Eisenberg skulle systern kunna återta sin plats i societeten och skamfläcken på familjen suddas ut. Fredrique för sin del var optimistisk: ”von Eisenberg gör det inte av egennytta”, skrev hon i ett brev, ”utan av ren tillgivenhet för mig”. Nu skulle ett nytt liv börja…
——————————————————————–
Hur gick det för Fredrique Cronhielm och den mystiske ryttmästaren? Vad hände med hennes lille son August? Svaren finns i boken Grevinnan Fredrique – morddramat i Falun 1815. Läs ett utdrag ur boken HÄR eller varför inte titta in i nätbokhandeln och beställ den HÄR!
Om du gillar historia och/eller historiska brottsfall finner du fler av mina böcker inom dessa områden HÄR
Följ mig gärna på sociala medier:
Anna-Lena Berg 