Attarps herrgård av idag. Den gamla byggnaden revs på 1870-talet, enligt ryktet på grund av spökerier.
Nu när det stod klart att sjukdomsfallen på Attarp orsakats av arsenikförgiftning kallades kronolänsman Isak Agelii in. Han var länsman i Tveta härad och ansvarig polischef för 15 socknar, däribland Bankeryd. Till sin hjälp hade han några fjärdingsmän. Resurserna för en utredning av den här digniteten var med andra ord klart otillräckliga.
Isak Agelii
Den 7 juni på kvällen håller Agelii förhör med herrskap och tjänstefolk i Attarps stora kök. Han vill veta när på dagen Maja Stina Forsberg insjuknat? Mellan 11 och 12, blir svaret. Patron Ekwall och hans dotter Henriette visade däremot symtom betydligt senare, omkring 13.30. Allt talar för att de fått i sig gift via spenaten – men Maja Stina blev sjuk innan den tillagades. Hur hade hon då blivit förgiftad? Ingen vet. Hade hon någon ovän? Nej, hon var av ett fromt lynne och vänlig mot alla. Kunde hon möjligen ha röjts ur vägen för att hon kände till något som kunde bli farligt för mördaren? Nej, sådant har man ingen kunskap om. Den frustrerade länsmannen lämnar herrgården utan att ha fått fram några ledtrådar.
Dubbelmord
Under lördagen förbättras tillståndet för far och dotter Ekwall. Henriette kan gå upp och till och med äta små portioner lagad mat. Per Ludvig dricker sodavatten och havresoppa och får behålla det. Doktor Sköldberg – nöjd med de förgiftades framsteg – återvänder till Jönköping sent på kvällen. Men vid 13-tiden på söndagen kommer ilbud från Attarp: patron Ekwall har hastigt blivit sämre. Läkaren finner sin patient starkt smärtpåverkad och kippande efter luft:
– Jag mådde förträffligt till… klockan åtta på morgonen. Då drack jag…havresoppa… och sen…sen var det som hin onde farit i mig.
Den plötsliga försämringen förbryllar Sköldberg. Kan Ekwall möjligen ha blivit förgiftad på nytt, kanske via havresoppan? I så fall måste någon i huset vara den skyldige…
I vilket fall står det klart att läget är allvarligt: En präst tillkallas för att ge den döende mannen nattvarden. Under kvällen sitter hela familjen samlad runt Per Ludvigs säng. Vid midnatt tecknar han åt hustrun Hedvig att sätta sig tätt intill. Med knappt hörbar röst får han fram:
– Den som gett mig giftet har inte gjort det med vilja. Om du efter min död får höra något skvaller eller prat om saken så lyssna inte.
Strax därpå förlorar han medvetandet. Klockan 1 på natten mot måndagen den 9 juni 1845 drar den 50-årige Per Ludvig Ekwall sitt sista andetag.
En teori
Länsman Agelii har nu två mord att utreda, men vet inte riktigt hur han ska gå vidare med utredningen. Han tar därför tacksamt emot hjälp från doktor Sköldberg, som har pratat med Hedvig Ekwall och av henne fått höra en intressant historia. I centrum står den unga ladugårdspigan Hedda Thorman, en söt och omsvärmad flicka som det skvallras en del om i bygden. Det sägs att hon varit gravid men gjort sig av med det väntade barnet på något sätt. Hon har varit tjock och uppsvälld under vårvintern men i mitten av mars, efter palmsöndagen, plötsligt smalnat av.
Fru Ekwall avslöjar nu att hon och maken hört jämranden från köket – där husets tre pigor sov – under natten till palmsöndagen. Och på morgonen när familjen skulle bege sig till kyrkan hade Hedvig upptäckt något klibbigt i ärmen på sin kappa: två halvfrusna blodlevrar, så stora att de tillsammans kunde fylla ett tefat. Slutsatsen var att Hedda Thorman fått värkar och gått ut på natten, med sin matmors kappa som skydd mot kylan. Någonstans där ute hade hon fött sitt barn, och Gud visste vad hon hade gjort med det sedan! Beviset var att Hedda var mycket smalare på palmsöndagens morgon, det kunde ju alla och envar se.
Hedda Thorman
Hur kom då Maja Stina Forsberg in i historien? Jo, hon måste ha känt till att Hedda var gravid. Antagligen vaknade hon när Hedda fick värkar natten till palmsöndagen, smög efter henne ut och såg förlossningen. Det var också möjligt att hon hjälpt kamraten och efteråt fått samvetskval. I så fall blev Hedda säkert rädd att kamraten skulle gå till prästen och berätta vad som hänt? För att tysta det farliga vittnet hade Hedda lurat i henne arsenik. Att andra också drabbats var säkert inte meningen. Per Ludvig hade ju själv sagt att den som gett honom giftet inte hade gjort det med avsikt.
Vad Hedvig Ekwall inte nämner något om är barnafaderns namn. Det dröjer dock inte länge förrän Agelii får veta att byskvallret utpekar äldste sonen i huset, 17-årige Wilhelm. Trots sin unga ålder har han gjort sig känd för ett utsvävande liv, svurit över sina föräldrar och uppträtt berusad i kyrkan. Nu börjar bilden klarna: Wilhelm och Hedda har antagligen varit i maskopi, och hjälpts åt att förgifta både patron Ekwall och Maja Stina. Motivet? – Di ville väl bli herrskap på Attarp…
——————————————————————————
Är Agelii på rätt spår? Läs fortsättningen HÄR – eller ta en titt på boken som berättar hela den fascinerande och märkliga historien om Attarpsmorden: Vitt gift – mordgåtan på Attarp 1845
Följ mig gärna på sociala medier!
Anna-Lena Berg 